Sitter och lyssnar på Griegs Lyriska stycken. Mina dagar försvinner från mig som sandkorn mellan fingrarna. Höstdagarna här är i alla fall fina och jag försöker passa på att vara ute och röra på mig. Jag måste börja komma i form igen, har ju inte tränat någonting på hela sommaren. Dessutom; snart så är mörkret här, och då kommer soliga dagar vara ett minne blott.

Att studera på högskola verkar mest vara ett ångestframkallande ting. Jag får bara dåligt samvete hela tiden för att jag inte gör det som jag borde göra. Jag lägger inte ner tillräckligt mycket tid på studierna, istället så sitter jag hemma, eller tar på mig skorna i ren panik att hela dagen ska gå förbi mig utan att jag ens har fått se solens strålar.

Nästa vecka är sista veckan i min nuvarande lägenhet, sen kommer jag att kunna bo in mig på riktigt.