Eaylinds

Åh vad jag älskar detta! Fantastiska tankar och ord!
<3

Det finns så mycket jag vill göra! Jag vill leva och leka - inte sitta och titta. Kreativitet, spontanitet och curiositet vill jag leva med. Ja, de ska bli mina ledsagare! Jag finns för dig - jag finns överallt! - och du är min vän i varmt och kallt.

Tänka sig, jag skaffade Twitter till sist, även jag.
Mina Twittringar kommer att vara som en megafon i den sanna hippiens tecken: Peace and Love people! <3



EmmaLinnean

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Woho! Efter en sån fantastisk dag som jag hade igår så kan ju bara dagen idag bli ännu bättre!
Igår åkte jag nämligen ner till Örebro-stad och började hela dagen med en orgelkonsert i Nicolaikyrkan som helt klart fick kyrkbänkarna att vibrera under oss. Fantastiskt program och en nästan magiska atmosfär.
Sen förflöt några timmar med en sushi-lunch på bryggan brevid slottet, och en varm choklad på ett litet ungdomscafé. Vi gjorde vårt bästa med att fördriva tiden innan vi skulle förflytta oss till nästa spännande sak på Claryton Hotel, Trummor & Orgel, en brödraduo som verkligen vet hur de ska skapa en skön stämning. Trummisen fick mig att tappa andan några gånger, inte bara för de oemotståndliga lockarna.
Sen kom vi till dagens och kvällens final, ett hysteriskt och frigörande dansande på en gayklubb som denna kväll var på Elite Stora Hotellet.

Jo jag är rätt nöjd med gårdagen ja....


Nu ska jag snart bli klippt i håret! Wah!

Säkert behöver alla jobba med sig själva och sin självkännsla.
Jag skulle behöva säga följande till mig egen spegelbild ibland:


Jag behöver inga böcker som handlar om självkännsla, kärlek, sex, relationer - eller på annat sätt har att göra med hur man ska bete sig emot människor i sin omgivning, för att motarbeta min ångest. Jag behöver ingen av dessa kunskaper eftersom jag inte har någon ångest och inte behöver någonting mer än det jag redan har. Jag har all den kunskapen som jag behöver.

Jag behöver inte fundera över vilka kläder jag ska ha på mig eller hur jag ska göra mig i ordning i början av dagen för att känna mig snygg och vacker. Jag behöver inte lägga tid och energi på att titta på mig själv i spegeln och känna ångest inför hur jag ser ut, för jag är redan snygg och vacker, oavsett vem jag väljer att vara eller hur jag ska se ut.

Jag behöver inte längre fundera över hur jag ska bete mig emot andra människor eller hur de ska uppfatta mig som person. Jag behöver inte längre känna någon ångest inför hur jag ska bli sedd i andras ögon, för i andras ögon är jag perfekt. Oavsett vem jag väljer att vara är jag alltid accepterad att vara jag.

Jag behöver inte andras fysiska eller verbala bekräftelse. Jag behöver inte längre fundera över vad just den här människan vill ha ut av mig som person, eftersom jag redan är den jag är och jag bara har mig själv att ge. Därför behöver jag inte vara någon annan än mig själv och inte heller gå in i någon roll för att passa in i den mallen som jag tror att man förväntar sig av mig.


Ingen behöver känna ångest eller oro inför hur man ska bli uppfattad av andra människor. Man behöver aldrig vara någon speciell för någon annan, för i andras ögon är man redan den man är. Man kan inte bli någon annan.

Hej Dagboken! Idag är himlen blå och blåsvädret i fullfart. Hela skolan är iväg på friluftsdag, en dag som jag valde att artigt tacka nej till då min kropp inte riktigt är i dess fullaste kapacitet efter att en oinbjuden förkyldning kom och hälsade på i helgen. Av den anledningen sitter jag nu här inne på mitt rum och tittar ut på himlen som är blå och blåsvädret som slår.
För några dagar sen var jag i Karlstad och tog körkort. De säger att det är någonting riktigt stort att ta körkort, en milstolpe i livet. Jag är bara glad att jag inte behöver spendera mer tid och pegnar. Nu kan jag ju göra någonting jag vill, som att lära mig hur man bakar surdegsbröd, eller att skapa en helt ny musikstil.
Musikstil, är inte det ett sällsamt ord ändå? En musikalisk stil. En stil i musik. Som om allt man inte kan ta på måste kläs i ord och identifieras för att kunna existera. Någonting att identifiera sig med som människa - en stil.


En stil att ta efter för att känna tillhörighet till en grupp. Någonting att göma sig i för att kunna sätta ord på vem man är. En ytlig gemenskap.
Kanske är stil just precis det vi behöver för att känna att det vi gör är viktigt. Att vi har en anledning till varför vi gör det vi gör. Stil och identifikation - två vänner som går brevid varandra hand i hand.

Allt vi människor vill är att räcka till. Helst vill vi räcka till för alla, och mest hela tiden. Då är allting som bäst.
Många gånger borde vi kanske fråga oss själva; Räcker jag till för mig själv, just nu? Istället för att fråga; Vad ska jag göra för att räcka till för andra? Om jag räcker till för mig själv, så behöver jag ingen annan i hela världen. Då har jag allt jag behöver, just precis nu.

Många är de tidningar som säger hur vi ska vara och vad vi ska gilla. Vi tittar på filmer och lyssnar på musik som kastar budskap till oss som vi kanske egentligen inte är villiga att stå för. Du ska ha ett jobb, bli kär i rätt person, gilla det du gör och göra det du gillar, dela med dig av dig själv till en värld som är beroende av att du gör som du blir tillsagd. Det är viktigt att vi känner oss självständiga, har bra självkännsla och är starka i våra val i livet. Bara du gör som alla andra.

Hur långt är vi villiga att gå i en ständig kamp mellan att vara fri och att vara en del av ett pussel som kallas samhället? Är vi tillräkligt självständiga för att börja älska oss själva?

Nu sticker jag och tar körkort! :)

Igår besökte jag och mina vänner skivbutiken Najz Prajz inne i Örebro. Butiken som ska flytta har storrea och det är många som vill passa på att handla billigt. Inte minst vi, törstande musiker som letar efter någonting som kan förgylla vardagen en smula. Jag hittade massor av skivor på en gång förstås, det är så typiskt när man går runt så där och bara "tittar". Sen började paniken komma när butiken skulle stänga för dagen och de inte kunde ta kort i kassan. Dessutom så hade jag ju inte bestämnt mig vilka av alla ca 8 skivorna jag ville köpa. "Du hinner till en bankomat om du springer NU" Sa kassören som såklart bara vill sälja och sen gå hem. Det var bara att springa till närmsta bankomat och på vägen dit så reducerade jag 8 skivor till 3. Stress börjar smyga sig på. När jag väl hade kommit fram till bankomaten så bestämde jag mig för att bara ta ut 100kr för att jag inte skulle kunna köpa hur mycket skivor som helst. Det skulle jag inte ha gjort, för när jag sen köpt 1 skiva (den enda skivan av de 3 som jag inte hade en aning om vad det var för något på) och vi lämnat butiken så började det komma någon slags konstig ångest. Jag började ångra att jag inte köpte de andra två skivorna och kunde inte sluta tänka på dem. Några skivor som jag inte ens visste att jag ville ha hade plötsligt våldgästat min hjärna och ville inte gå. Sen skulle vi bara handla mat och åka hem med bussen och ta fredagskvällen, men då var redan stressen ett faktum och försvann inte på hela kvällen. Det blev inte heller bättre av att tröttheten började smyga sin mantel över mig, blandningen fick mig att må lite illa. Det blev lite bättre när vi slog på "Moulin Rouge" och jag la mig tillrätta i soffan med tekoppen nära magen.

Det är verkligen en sjuk värld, att någonting sånt patetiskt som en skiva kan utlösa en sån stressartad panik. Sen gick jag till sängs och det blev lite bättre. Men när jag vaknade tänkte jag fortfarande på skivorna.

Ibland har man sånna där riktiga glansdagar då man verkligen känner att man kan klara av vad som helst. Idag har jag fått jättemycket gjort i övningsrummet. Det är så skönt att känna att det händer någonting i utvecklingen. Och så har jag tränat också. Först en ganska lång springrunda i skogen och sen en stund i gymmet. Det var som att jag plötsligt fick jättemycket energi och kunde orka vad som helst, jag drog några gånger i roddmaskinen, hoppade lite grann, gjorde några styrkeövningar och lite annat. Visst är det underbart när man har sånna dagar!

Just nu är jag mer aktiv än vad jag har kännt mig... nästan någonsin. Jag övar flitigt, tränar regelbundet och mår jätte bra. Känns till och med som att jag är redo att möta hösten nu. Inte ens den gråmulna, kalla händelselösa hösten kan dra ner mig i leran, jag kör bara på det varmaste järnet och ser vad som händer. Det är otroligt spännande.

Första lördagen på Kävesta. När det är helg och man inte har någonting att göra så är det lätt att hamna i någon slags slö-koma. Om jag hinner ska jag ta bussen in till stan och simma lite grann. Då hoppas jag att jag vaknar till liv igen.
Nu ska jag titta ner i köket om det finns någon som vill äta frukost med mig.

Är kärleken viktig? Kan man leva utan den, eller dör man då? Hur ser jag på saken, vill jag ens hitta någon att bli kär i eller är det bara massmedia som hjärntvättar mig till att drömma om det?
Finns det någon anledning att ens fundera, eller ska man bara låta sig och sin kropp vara ett köttsligt objekt på marknaden, redo att tas i bruk närhelst det behagas? Är det kanske osmart att prata och skriva mycket om kärlek, då det antagligen bara vattnar alla utopierna och ångesten ännu mer?
Om det nu skulle finnas någon där ute, vem kan det vara och hur skulle vi träffas? Skulle jag ens märka det, om drömprinsen stod mitt framför mig med princesskronan utsträckt rakt mot mig?

Har alla ett öde att följa? Kan man ändra på sitt öde? Kan man förstöra någonting som från början byggts ur kärlek?
Har jag ett öde? Har jag förändrat mitt öde? Har jag förstört kärleken?