TV-avgift för datorer? Nej tack!

För en vecka sen kom en kille i Radiotjänst och knackade på hemma hos min vän. Han började med att köra den vanliga trallen:

"Har du TV?"
"Nej"
"Har du dator och internet?"
".....?"

Från och med 5 februari började SVT att sända ut sina radiokanaler fritt på nätet. Detta innebär att din dator också är en TV-mottagare (enligt lagen om Public Service som skrevs om år 2006) och därför också ska ingå i TV-avgiften.

Det är dags att vi gör någonting för att förändra TV-avgiften! Datorn är idag ett av de viktigaste redskapen vi har i hemmet. För de flesta skulle det vara orimligt att göra sig av med den då den hjälper oss att betala våra räkningar, ta reda på information, studera (idag finns det många utbildningar som erbjuder distansundervisning via nätet, dessa utbildningar har krav på att du ska ha internetanslutning för att kunna ta del av kurserna), utföra ditt arbete på andra ställen än din egen arbetsplats, ta kontakt för mötesbestämmelser eller informationsspridning, skaffa kunskap och mycket annat!

Skriv på namninsamlingen "Säg NEJ till ofrivillig TV-avgift" om du tycker att datorn ska vara avgiftsfri även i fortsättningen!


Säg NEJ till ofrivillig TV-avgift:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7458

En krönika om att vara människa

Hej Dagboken! Idag är himlen blå och blåsvädret i fullfart. Hela skolan är iväg på friluftsdag, en dag som jag valde att artigt tacka nej till då min kropp inte riktigt är i dess fullaste kapacitet efter att en oinbjuden förkyldning kom och hälsade på i helgen. Av den anledningen sitter jag nu här inne på mitt rum och tittar ut på himlen som är blå och blåsvädret som slår.
För några dagar sen var jag i Karlstad och tog körkort. De säger att det är någonting riktigt stort att ta körkort, en milstolpe i livet. Jag är bara glad att jag inte behöver spendera mer tid och pegnar. Nu kan jag ju göra någonting jag vill, som att lära mig hur man bakar surdegsbröd, eller att skapa en helt ny musikstil.
Musikstil, är inte det ett sällsamt ord ändå? En musikalisk stil. En stil i musik. Som om allt man inte kan ta på måste kläs i ord och identifieras för att kunna existera. Någonting att identifiera sig med som människa - en stil.

Dagens ord: Stil - Någonting att identifiera sig med.

En stil att ta efter för att känna tillhörighet till en grupp. Någonting att göma sig i för att kunna sätta ord på vem man är. En ytlig gemenskap.
Kanske är stil just precis det vi behöver för att känna att det vi gör är viktigt. Att vi har en anledning till varför vi gör det vi gör. Stil och identifikation - två vänner som går brevid varandra hand i hand.

Allt vi människor vill är att räcka till. Helst vill vi räcka till för alla, och mest hela tiden. Då är allting som bäst.
Många gånger borde vi kanske fråga oss själva; Räcker jag till för mig själv, just nu? Istället för att fråga; Vad ska jag göra för att räcka till för andra? Om jag räcker till för mig själv, så behöver jag ingen annan i hela världen. Då har jag allt jag behöver, just precis nu.

Många är de tidningar som säger hur vi ska vara och vad vi ska gilla. Vi tittar på filmer och lyssnar på musik som kastar budskap till oss som vi kanske egentligen inte är villiga att stå för. Du ska ha ett jobb, bli kär i rätt person, gilla det du gör och göra det du gillar, dela med dig av dig själv till en värld som är beroende av att du gör som du blir tillsagd. Det är viktigt att vi känner oss självständiga, har bra självkännsla och är starka i våra val i livet. Bara du gör som alla andra.

Hur långt är vi villiga att gå i en ständig kamp mellan att vara fri och att vara en del av ett pussel som kallas samhället? Är vi tillräkligt självständiga för att börja älska oss själva?

Normer

Idag på jobbet satt vi fyra stycken i fikarummet (Jag och tre killar, kanske mellan 16-17 år) och kom in på ämnet film. En av killarna satt och berättade om en film som han hade sett som var blodig och aktion-aktig som han tyckte var bra. Ja, den var så bra att han sa "Det är en film som alla gillar, i alla fall om man är kille." Varpå en annan kille svarar "Brokeback Mountain kan man gilla om man är kille".

 

Ja, det är en bra film hinner jag tänka, innan den tredje killen svarar "Ä ru bög elle?"

 

Jag kände hur jag blev arg, hela min kropp fick någon konstig värme och hjärtat hoppade litegrann. Jag ville säga emot, säga vad som helst för att bara sudda över hela situationen. T.ex. "Ja, brokeback mountain verkar vara jätte bra!" eller "Jaså, så om man gillar en film där en bög är med så är man själv en bög? Och alla heterosexuella killar gillar action och tjejer romantiska komedier?" Jag ville mosa honom, eller i alla fall ställa mig på den andra killens sida. Men jag gjorde ingenting. Jag bara satt där och åt min mat och kände mig hjälplös. Jag skämdes, över mig själv för att jag inte gjorde bättre än så. Skämdes för att jag vet att jag är så mycket starkare än den där unga killen som sa det där, skämdes över att jag inte stod upp för någonting som en stor del av min bekantskapskrets är en del av - ett annat genusperspektiv.
De som är anti mainstreem och identitetssökare. De som utgör den procentuellt låga mängden människor som inte ser samhällsnormerna som självklarheter. Det kändes som att jag svek dem allihop, och mest av allt mig själv, eftersom även jag är en del av denna lilla skara som utmanar tankar om att allting ska vara på ett visst sätt. Jag sa inte emot, jag stod inte upp för de som tror på livet och kärleken. Jag blev arg på den unga killen, men mest arg blev jag på mig själv.

Har varje människa en uppgift? Ett livsuppdrag som man lever för att genomföra. Jag känner att min livsuppgift är att utmana normen.
Jag känner att jag ska utmana alla normer som finns - heteronormen, könsnormen, stil- och modenormen. Norm-normen. Jag känner ett behov av att göra världen lite, lite bättre - och inte lämna någon utanför. Jag har behov av att känna mig fri och vara oberoende av att människor har fördommar om det som inte följer strömmen. Det är också därför som jag vill bli lärare - för kanske kan jag genom att stå för det jag tror på vara ett stöd för de som känner att de inte passar in, och förhoppningsvis även inspirera till lite eftertanke hos de som anser att alla ska vara stöpta i samma form. Det är på det sättet som jag vill påverka - genom att bara vara den jag väljer att vara, och att stå för det. Jag vill visa hela världen att mångfald också är en samhällsrikedom, utan den kulturella mångfalden och egenheten hos varje individ är världen grå och meningslös. Jag vill därför göra mitt bästa för att vara en förebild för de elever som snart ska komma ut i samhället och samverka med många olika typer av människor, för i slutändan så är det viktigare än alla höga betyg och fina provresultat tillsammans. Vi måste lära oss att respektera varandra. Vi är ju människor.

Mitt krypin

Att vara nybörjare är också att växa.

RSS 2.0