Pause..

Det kan hända att det inte blir så mycket uppdateringar på bloggen nu på ett tag fram över. Jag vet ju att det trotts allt finns några hängivna därute som faktiskt går in och läser här och undrar vad man gör om dagarna egentligen;)

Varför jag har bestämnt mig för att "ta en pause" är för att jag helt enkelt inte mår bra av att skriva längre. Förut var det mycket av en "rensningsprocess", för att ta bort lite gammal skit och lägga in lite ny. Nu börjar det visst bli mer utav en Soptips-sammlare och jag snarare fyller på mig med skit ju mer jag skriver. Jag börjar tänka mera, känna mera och analysera mera. Inte bra. Tyvärr.

Noveller och andra grejer det är en sak! Men jag ska från och med nu försöka att inte skriva ner vartenda liten tanke som strömmar till i hjärnan. Det är dags att börja slappna av.

Kommer nog att fortsätta utrensningen i mitt rum också, slänga gammla saker som jag skrivit som bara slänger tillbaka massa tankar. Kul kanske för barnbarnen att läsa när man inte längre finns, men mest bara jobbigt att veta att det ligger saker i lådan som man skrev någon gång i högstadiet... Gammla tankar och kännslor måste bort!

 

Jag tänker därför göra ett litet uppehåll här på bloggen, för att istället få lite tid för mig själv och fokusera på vad som är bra för mig. Låta tankarna få vara uppe i huvudet lite också, tror faktiskt att det kan vara bra att låta dem vara det ibland, för omväxlings skull.

 

Tillsvidare fortsätter jag med körkortet, cellolektioner och pianoövande.

 

Ha det toppen så länge! Och njut midsommar!:)

 

/Emma

Åh härliga vardag!

Jag håller visst på att börja med mitt nya liv, för nere i köket står två formar i ugnen och väntar på att få bli kallad BRÖD!

Alltid härligt att göra någonting kreativt:)

Annars så blir det körkortsteori och musikövning idag (kan inte skriva pianoövning längre för det är liksom ett till instrument som man visst måste visa kärlek till numera!!!).

 

Ja, det är faktiskt en mycket bra beskrivning av min vardag just nu; Brödbakning, körkort och musik! Love it!<3

Varför gör avstånd så ont?

Igår pratade jag några minuter i telefon med en som jag tycker om. Han är precis på andra sidan jordklotet. Varje gång vi har lagt på så säger jag till mig själv att försöka "släppa" vad jag känner och fortsätta som om livet var här och nu. "Emma, skit i det! Det är inte värt det! Skit i det bara Emma!"

 

Jag misslyckas totalt.

 

Det som gör det ännu lite jobbigare är att veta att på andra sidan jorden så sitter det någon och tänker exakt lika dant.

Saknar lika mycket... Tänker lika mycket... Gråter lika mycket... Säger till sig själv att försöka släppa det och gömmer sig i alkorus.

 

Det gör det inte direkt lättare att släppa...

 

Jag har väldigt svårt att öppna mig när det gäller kärlek. Gömmer mig hellre och är nöjd med att ha vänner som bryr sig. För tänk om kärleken försvinner? Eller om han kommer på att jag inte alls är den som han trodde att jag var? Han kanske kommer på att jag är lite för speciell för hans tyck och smak och inte alls tycker att jag är sådär härligt skön längre?

 

Men vem bryr sig egentligen, vill han ha mig så är det ju mig han vill ha. Men jag kan inte öppna mig. Vågar inte. Vill inte. Alldeles för rädd för vad som kan komma fram.

 

 

 

Du är på andra sidan jorden.

 

Saknar dig så jag går sönder...

Mitt krypin

Att vara nybörjare är också att växa.

RSS 2.0