Musik och desperation.

Jag skriver nu andra blogginlägget för denna dag. Antar att skrivsuget kommer när man som mest saknar sina vänner ute i den stora världen.

Idag har det regnat hela dagen. Hela Karlstad är täckt av både små och stora droppar, som ett omfamnande duntäcke över hela den offantliga kärleksstaden utan gränser...

Jag drunknar.

 

Kan mest bara tänka på Kävesta nu, folkhögskolan som snart öppnar sina portar för en uppseendeväckande performance. Det är inte långt kvar nu. Ska bli skönt att bara fokuera på musik. Hoppas verkligen att det kommer bli ett tillfälle att satsa 110% på någonting som för mig bara kan vara äkta. Någonting mer verkligt.

Musik. Det är kärleken med det stora "K"et. Jag längtar efter att få låta den sluka upp mig. Jag tänker inte hindra den.

Why Does It Aways Rain On Me

 

Regn idag. Och jag bjuder på en vacker sång.

Jag ska snart till körskolan och jobba vidare med målet för sommaren som var att ta körkort. Det verkar som att jag har tagit semester. Skulle gärna sitta här i min varma soffa och lyssna på regnet som slår hårt mot takfönstrena. Jag gillar regn.

 

Hörde ni förresten om den nya "barbie-drogen"? Det är ämnet melanotan som man injicerar in i kroppen för att få mörkare hud (brun utan sol), gå ner i vikt (då man tappar hungerskännslorna) och som en extra bonus, också bli kåtare.

En mycket intressant sak, någon som har testat detta är en tjej som heter Amina Axelsson. Gå in på hennes blogg - och du kommer att känna dig smartare än någonsin förr!

Livet bara leker

Första blogginlägget på länge nu. Har varit riktigt skönt att ta en pause.

Är väl mest i någon förvirrad period just nu, så allting är precis som vanligt.

Dåligt med pengar, men rik på socialt umgänge. Helt okej.

Jag njuter av sommaren, men jag längtar till hösten. Då händer allt. Ser fram emot att börja på Kävesta nu, och att reda ut några saker i kännslolivet.

Den senaste tiden förvirrar mig. Jag har ingen koll längre och jag vet inte vad som händer. Det händer och jag kan inte styra det. Noll Kontroll.

 

Arvikafestivalen var fantastisk. Så klart, Arvika är ju alltid Arvika. Ångrar bara att jag inte såg ett band som jag velat se länge - Love Is All. Ett tämligen okänt band ifrån Göteborg som jag varit nyfiken på länge. Det blev visst Donkeyboy istället.

Annars så tycks det mest som att livet bara leker med mig. Men jag älskar det för det händer saker hela tiden nu!

 

Nu ska jag lägga mig och sova. Det har visst blivit sent många nätter i rad nu. Speciellt efter arvika är allt som stavas rutin som någonting okänt och främmande.

 

'Till we meet again!

 

/Kärlek:)<3

Mitt krypin

Att vara nybörjare är också att växa.

RSS 2.0