Stilla

Dagarna flyter ihop som smör

Jag är tillbaka där jag började

Saknar dig... Jag saknar dig

Jag kan inte koncentrera mig

Sitter kvar i dimman där inga konturer syns

Väntar på besked

eller på någonting nytt

Jag vet vad jag borde göra

men jag kommer ingen vart

Vart ska jag gå? Vart ska jag gå?

Sol, lys min väg

till gräset som mina fötter saknar

till vattnet som mynnade ut i en älv

Jag är där jag borde vara

Jag är fast

Sommarsolståndet = ingen natt

Det verkar onekligen vara bevisat att sommarsolståndet betyder en dålig nattsömn. Det var nämligen exakt samma sak förra året på exakt samma dag, fast då vaknade jag redan klockan 04.50 och kände mig utvilad (...)

Idag var min plan att åka ner till biblioteket, men eftersom min biblioteksvän vaknade med huvudvärk idag så förvandlas denna dag till en pianodag. Jag ska också gå över till grannen och gräva lite i rabatten. Ny dag -  full fart!

Tomgång...

Karlstad Karlstad... Det för med sig både spänning men också mycket dötid. Jag är så trött på att inte ha någonting att göra. Jag vill aktivera mig, men det verkar som att det är svårt för mig. Jag behöver någon som drar i mig och säger vad jag ska göra. Eller åtminstonde inspirerar mig. Någon som för in mig på rätt spår.

 

Det hade säkert varit bra för mig att ha ett sommarjobb, men tyvärr så har jag tappat allt självförtroende när det gäller jobbsökande. Efter gymnasiet kunde jag tänka mig att jobba med precis vad som helst, bara jag hade ett jobb där jag kunde tjäna tillräkligt mycket pengar för att kunna spara och resa någonstans. Jag har varken jobbat eller rest efter gymnasiet, bara pluggat och pluggat. Jag är trött på att aldrig kunna göra det jag vill, men vad ska man göra? Det verkar ju som att tiden mest står still...

 

Redan nu efter bara någon vecka i Karlstad så känner jag att jag börjar gå in i något slags "viloläge", Jag sover mellan 02-12 eller ibland senare, jag glömmer bort att äta lunch mitt på dagen, jag drar mig inför att göra någonting som jag vet är viktigt, jag blir handlingsförlamad och orkar inte göra någonting - inte ens ringa till mina vänner som jag vet är i Karlstad. Det är nästan som någon slags rädsla, för när jag väl har bestämnt mig för att göra något så smyger det på sig en klump i min mage. Som att jag inte riktigt vill ändå.

Mitt krypin

Att vara nybörjare är också att växa.

RSS 2.0