Igår besökte jag och mina vänner skivbutiken Najz Prajz inne i Örebro. Butiken som ska flytta har storrea och det är många som vill passa på att handla billigt. Inte minst vi, törstande musiker som letar efter någonting som kan förgylla vardagen en smula. Jag hittade massor av skivor på en gång förstås, det är så typiskt när man går runt så där och bara "tittar". Sen började paniken komma när butiken skulle stänga för dagen och de inte kunde ta kort i kassan. Dessutom så hade jag ju inte bestämnt mig vilka av alla ca 8 skivorna jag ville köpa. "Du hinner till en bankomat om du springer NU" Sa kassören som såklart bara vill sälja och sen gå hem. Det var bara att springa till närmsta bankomat och på vägen dit så reducerade jag 8 skivor till 3. Stress börjar smyga sig på. När jag väl hade kommit fram till bankomaten så bestämde jag mig för att bara ta ut 100kr för att jag inte skulle kunna köpa hur mycket skivor som helst. Det skulle jag inte ha gjort, för när jag sen köpt 1 skiva (den enda skivan av de 3 som jag inte hade en aning om vad det var för något på) och vi lämnat butiken så började det komma någon slags konstig ångest. Jag började ångra att jag inte köpte de andra två skivorna och kunde inte sluta tänka på dem. Några skivor som jag inte ens visste att jag ville ha hade plötsligt våldgästat min hjärna och ville inte gå. Sen skulle vi bara handla mat och åka hem med bussen och ta fredagskvällen, men då var redan stressen ett faktum och försvann inte på hela kvällen. Det blev inte heller bättre av att tröttheten började smyga sin mantel över mig, blandningen fick mig att må lite illa. Det blev lite bättre när vi slog på "Moulin Rouge" och jag la mig tillrätta i soffan med tekoppen nära magen.

Det är verkligen en sjuk värld, att någonting sånt patetiskt som en skiva kan utlösa en sån stressartad panik. Sen gick jag till sängs och det blev lite bättre. Men när jag vaknade tänkte jag fortfarande på skivorna.