Höstmorgon

Utanför fönstret droppar det ner små pärlor från himlen och blöter ner hela världen.

Björkarna, som har börjat tappa löv och få färg, svajar långsamt i takt med att jag tar en klunk av mitt te.

Nu är det på väg - det som vi alla har väntat på - och mössa, vantar och halsduk blir genast ett vardagsplagg igen.

Min hud får plötsligt en strävare yta och blir knottrig, min röda näsa svider och trots att jag ätit min hostmedicin hela veckan så verkar hostan aldrig försvinna.

Jag visste att jag skulle ha stannat hemma idag.


//oktober 2007



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0