Hyravisa, ex tempore
Man går i en stor stad, det är alltid trångt på trottoarerna, som om föreställningen var över. Det är den, skulle man kanske säga och mena att vi sedan länge har transplanterats. Det finns en sorg här någonstans, eller ett torg vilket är ungefär samma sak för mångsidiga organ som vi. Skillnaden mellan oss är bland annat att allting tas ifrån oss olika fort. En hinner inte börja tala, en annan hinner just inse att tingen uppstår när tillräkligt många hemligheter kolliderar. En tredje förstår att det inte finns något ensammare än hjärnan. Stum och orörlig ligger den, näbb-, och vinglös i sitt trånga benfängelse. Dess celler dör en efter en, som stjärnorna och våra sänglampor om söndagskvällen när minnena glöder för ingen och man vänder sig på sidan med en tärande frånvaro av rädsla, rullar som en sparkad flaska in i en dröm om något som passar bra att glömma. Sedan stiger man evolutionärt över dagens nylaggda parkett, storrutig, som jordbrukslandskapen, stadsplanerna och ens förstånd. Himlen bekräftar att vi alla är miniatyrer i skala 1:4000 000 000, men grundlurat Marx och Kristus har vi gjort och provinsiell kan ingen vara, för var vi än håller till är vi någontstans i hela världen. Alltmedan döden fortsätter att picka sig ut ur handgranaterna i någon avkrok, precis som i DN:s serie för vuxna, och man med jämna mellanrum möter en eller annan som har hittat ett par av ens gamla avlagda gester, vilket får en att rycka till och vilja slita av honom dessa plagg, klä av honom in på bara förlamningen, men i stället sträcker hjärnorna fram sina händer och stirrar på varandras tittägg en stund innan man går vidare, kanske ned till havet för att gissa vågornas ordningsnummer och med eller utan pappershatt äntligen känna svindeln vid ögats kant. Information om nya dagar sänds tills vidare fortlöpande i skepnad av ett ständigt framrullande brev vilket kastar ett flackande sken mot rymdens invecklade väggar, och håller den rasande fången i skallen vid liv, hans irrande rop kan höras ur munnen. Man står framför ett stort havs grå och knotiga tiljor. Städer och båtar stretar nånvart, som på en tapet i ett moltyst och avsides rum vars dörr är så ändlöst vit att varje besökare raderas ut. Men det är ändå något annat man minns när man återvänder och känner stadens regn av fönster mot ansiktets skämtparaply, låter händerna stå och hänga i sina skrynkliga återvändsgränder tills några andra lagom erfarna kommer förbi. Tillsammans går det att beklaga döden, analfabetisk, ensam och oskuld. Vi är tillräckligt blinda och nakna. Detta var hela poängen.
- Ulf Eriksson ur "i förut lugna rum" från 1983
Kind
Jag behöver din kind
Din lena varma kind
Den lugnar mig
Den talar till mig
Den säger att jag får
Du ler
Jag kysser din kind
Den blir lite våt
Jag kysser din andra kind
Den har små vita fjun
Den säger
att jag ska kyssa dina
läppar
Dom öppnar sig
Jag öppnar mina och kysser dig
Vi kysser varann länge
Tungorna leker med varann
Jag håller handen mot din kind
Den är så varm
Jag lägger min kind
mot din
och så ligger vi länge
och bara
andas
/Ulf Lundell
Du finns ingenstans
Jag har snurrat runt i stan / ända sen du gav dig av
Torkar tårarna med spriten / som du glömt på min balkong
Det var evigheter sen / och natten var lång
Jag minns saker som du sa / om livet som du ville ha
Jag kanske borde lyssnat bättre / men vad hjälper det mig nu
Jag slår på radion dom spelar Thåström / Jag sjunger "fan FAN, det skulle var't du!!!"
Men du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Jag har räknat alla dar / och jag minns den gång du sa
"Som man bäddar får man ligga / och jag lägger mig nu
Jag har tröttnat på att vänta / dag och 24/7
Vi kunde säkert ha gjort mer / av dagar som vi fick
men jag känner inte för att tänka / på "om om inte fanns"
Så jag bugar djupt och frågar / "får jag lov till en evig sommarvals"
Men du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Jag går till krogen ringer grannen skriver till din bästa vän
Jag hälsar på din kära mor för jag minns inte var du bor
Jag har glömt din adress efter varje hemmafest
Jag har gått i terapi, till och med börjat gå till kyrkan där jag ber en bön ibland för att lotsas du är nära
Jag hör av mig till polisen, springer runt i hela stan!!!
Men du...
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Du finns ingenstans
Vänta
Jag saknar dig.
Alla sånger handlar om dig.
Alla filmer handlar om dig.
Alla människor är en kopia av dig.
Naturen slutar aldrig viska om dig.
Alla mina handlingar är ett resultat av dig.
Snälla. Låt mig inte vänta längre.
Låt mig inte vänta.
Du sjöng naturens sång.
En sång för jordens lyckokraft, ett rus för lustens natt.
Toner som jag giver dig, du tog dem i ditt hjärta
och du sjöng!
Jag fanns där dina tårar föll, jag såg dem landa mot ditt bröst.
Mot berget droppar regnets röst, och längtan blir din tröst.
Du satte dig ner vid ett gammalt träd, du såg dess visdom med beundran.
Toner om alla dagar som
du drömt om fjärran länder.
Lyssna... bäcken porlar än, det är viskningar från dina fäder.
Du satte dig ner för att lyssna
och du sjöng!
I Love To Live
New moon and I pick up some pieces of the ground.
They belong to you but you're nowhere to be found.
Heartbeats, I could not resist the moving sound.
I feel my body dance while my soul is living around.
I love to live, I love to live... (x2)
Black heat, a sensitive deep with love around.
I'm laying down the ground to wait for all the speed to come
Sandras sanning - (14 Mars, 2008)
Jag ligger vaken igen,
tänker på min vän
som tillsammans med mig vandra.
Hans kärleks namn var Sandra.
En vacker kvinna men
hon bedrog honom sen,
fast han kunde ingen klandra.
Nu har det gått några år,
och sanningen har vänt
till en kärlek som håller och består.
I hjärtat har jag bränt
bilden av Sandras långa hår
och den varmaste beröring någon kännt.
Ett hjärta ifrån Lund
våld, straff och skuld / du pryder öronen med guld
vem var den förste / att landa i ditt näste?
kunskap i mun / du har ett hjärta ifrån Lund
säg hur kan jag / möta din blick från där du sitter?
kärlek och smek / är inte längre någon lek
frågor som bränns / och trasslar in sig i sitt nystan
tankar som kom / när du försökte somna om
varför ska jag / ge dig en chans när du är bitter?
sånger om dom / som blåser rättvisans ballong
men svar är aldrig mer / än de fingrar handen hittar
dröm, makt och tro / har du nån ro i dina skor
Är ditt grepp om min hals / lika starkt när hjärtat brister?
damdap-dadum didldo-didldo barida-dum
hamdap-dado bedida-dam daldobe-dittan
woam-whoppado berildan-dejra do-didum
rumballa-rumballa whemawhallie-whicka
Kalla nätter. Varma kyssar en sommardag.
I våran trygga håla satt vi och täljde kärlek med kniv. Sanningarna skapade vi oss av drömmarna som vi varsamt placerade i en ask, och sedan satte på ett hänglås stort som en jättes hand. Vi släppte aldrig ut dem. Vi saknade dem ibland men tillät ingen ifrågasätta våra val. Vi ville vara starka.
Så där gick vi under regnet och svalkade fötterna i morgondagg. Sökte efter solen som lockar oss att hålla om varann.
Vi var nära vad som nog skulle kallas för en overklig osammanhängande tid av skönhetslysternas katastrofala älskhetsglans. Vi var nära, och vi tog hand om varandra som våra egna händer. Sommarens kalla stjärneglans ifrågasatte vårat mål för dagen, och vi var bundna.
Vi var bundna. Äntligen.
The story of the fool
Stupid fool. Stupid fool
You're livin' a nice life, you're playin' it cool
Stupid fool. Stupid fool
So tell me your secrets, that's hooked up on you
Or what should you do? Stupid fool
Stupid fool. Stupid fool
22 September 2009 - Tiden står stilla...
Tiden står stilla
Just nu är en pause för eftertanke
det är sekundrarna innan någonting stort händer
Det är tystnaden innan explosionen
det är eftertexterna innan en ny film börjar
De gammla raderna är skrivna
och nu är det dags för en helt ny bok
Just nu står tiden stilla
och den väntar på mig
den avvaktar för att se mitt nästa drag
Mitt nästa drag...?
Någonting avvikande håller på att hända
innom mig
Någonting håller på att släppa
som håller mig
Det släpper
jag känner det
Det är inte längre en vardag
där saker händer av sig själva
Det är dags att det börjar hända saker
på allvar
Det står skrivet på nästa rad
Nu
Eller aldrig
If you were still there...
what makes you look so afraid
Never should you fear the darkness
don't let the loneliness take you away
If you'll be here I'll watch over you
while you're sleeping
and lives your good times too
So please stay and we can make us to
be a part of something that we can belive is true
How do you feel while the rain is coming
Streaming down your smiling face
And steal all those made up promises
Never had a dream out there
Well now, have you been beaten up the memories
that hunts you at night, please take them away...
Say - is that your voice I hear?
You're the reason I'm still here
Do you belive that dreams are real
Well, let us go out there and make a story to hear
I will never lose my faith again
So please, please don't leave me here underneath
How do you feel while the rain is coming
Streaming down your smiling face
And steal all those made up promises
Never had a dream out there
The mirror sees it all
so do never lie while you're weak at heart
Your final call tells you what to do
so look where we are, how did we come this far?
How do you feel while the rain is coming
Streaming down your smiling face
And steal all those made up promises
Never had a dream out there on my own...
Sommar...
Jag blir lycklig på sommaren.
Nästan som att vara kär
eller att vara huvudpersonen
i en romantisk långfilm
som är alldeles för perfekt
och vacker för att vara sann...
Men den romantiska känslan som smyger sig på mig
gör att jag känner tomhet.
För jag kommer inte på någon anledning
till varför jag känner som jag gör.
Jag skulle kunna sitta här
sitta och bara vara i den här känslan
sitta och ta emot den
och bara suga ut varenda droppe...
Men det är precis som att måla ett hus rött
även fast man bara har vit färg
gå på festival
utan både besökare och band
att kyssa någon
som inte kysser tillbaka
eller att laga mat
utan att ha några ingredienser...
Jag har receptet
men varken ingredienserna
eller verktygen...
Jag saknar att veta vad jag gör
att ha konkreta mål och att det man gör känns självklart.
J a g v i l l k ä n n a a t t n å g o n t i n g ä r v i k t i g t . . .
Men jag är lycklig på sommaren.
Jag känner mig lugn och trygg
därför att världen sprudlar av liv!
Kanske är det därför
Kanske känner jag mig mest bara
liten och onödig
bland all denna exploatering
av
.
blommor
.
skratt
.
uteaktiviteter
.
och
.
liv?
Som en fejkad dokusåpa
"Fake it 'till you make it"...
Smile!
Jag är bara...
är jag lika tom som ett blankt papper.
Inga skrivna ord
Inget ritat eller målat.
Ingen färg.
Jag vet inte vad jag är.
Jag vet inte vad jag är.
Jag är bara....
Tom.
Trött.
Det är en konstig kännsla att vara i någonting som man inte riktigt kan sätta fingret på...
Vad är det?
Är det någonting som är fel?
Jag vill komma ut ur bubblan.
Men jag vet inte vem
eller vad
jag ska vända mig till.
Jag vill bara.....
ut.
Jag har visst redan gett upp.
Men jag brukar aldrig ge upp.
Någonting är visst fel, vad var det som gick snett denna gången?
Vad var det som gick snett??
Jag hade världens bästa tid,
med världens bästa förutsättningar.
Världens bästa tid
och förutsättningar.
Jag var en nyutslagen ros och jag hade all kraft i världen!
Men nu vet jag inte längre vart jag ska vända mig.
Vad är jag?
Jag är.....
ensam
Jag har allt som man någonsin kan önska sig.
Allt som man någonsin kan önska.
Det här är jag:
Jag är mig själv.
Jag är aldrig någon annan.
Bara mig
själv.
Vem är jag?
Jag är jag
och jag skulle aldrig vilja vara någon annan.
Det här är inte rätt plats för mig.
Det här är någon annans plats.
Jag har bara hamnat fel...
Vems plats?
16 Mars/09
Passion
Passion är viljan att leva.
Det är lust och kreativitet, det är vild fantasi och orealistiska drömmar som blir verklighet.
Det är tro i otryggheten, det är hopp i förvirringen.
Passion är att
Det är att visa respekt för en annans åsikt och vanor - även fast du själv inte delar dem! - och att skratta så att tårarna rinner tillsammans med en nära vän.
Det är att öppna handen för någon som behöver sällskap eller att se den andre i ögonen och säga "Du är speciell...".
Passion är att springa ut i fallande regn, att lägga en lapp med ett budskap i en speciell persons brevlåda.
Det är att köpa en resa i sista minuten till ett annat land eller att ta en extra omväg under promenaden bara för att få skymten av någon som man tycker om.
Det är att ligga hemma och läsa en ruskigt bra bok, att lyssna på sin absoluta favorit låt och skrika ut budskapet så högt man bara kan eller att upptäcka en helt ny favorit maträtt.
Passion är lyckan att få högsta betyg på ett svårt prov eller att få det där jobbet som man verkligen vill ha.
Det är att komma fram till en lösning på ett riktigt svårt matte tal eller att äntligen lära sig cykla.
Det är lättnaden av att kunna betala av en räkning som har legat lite för länge, att bjuda en kompis på fika eller att faktiskt ha två ben som gör att man kan springa, långt, långt.
Passion är härligheten i att kyssa någon för första gången, att vakna upp i famnen på den man älskar.
Det är att våga göra något som man länge varit rädd för eller att hitta en hundralapp i en gammal jackficka.
Det är att vakna på morgonen och inse att man inte behöver gå till jobbet, eller att ge en ärlig komplimang till någon och sedan känna hur personen verkligen lyser upp när den säger "Tack!".
Passion är att leva.
Livet är passion.
