Jag blir lycklig på sommaren.

Nästan som att vara kär
eller att vara huvudpersonen
i en romantisk långfilm
som är alldeles för perfekt
och vacker för att vara sann...

Men den romantiska känslan som smyger sig på mig
gör att jag känner tomhet.
För jag kommer inte på någon anledning
till varför jag känner som jag gör.
Jag skulle kunna sitta här
sitta och bara vara i den här känslan
sitta och ta emot den
och bara suga ut varenda droppe...

Men det är precis som att måla ett hus rött
även fast man bara har vit färg
gå på festival
utan både besökare och band
att kyssa någon
som inte kysser tillbaka
eller att laga mat
utan att ha några ingredienser...

Jag har receptet
men varken ingredienserna
eller verktygen...

Jag saknar att veta vad jag gör
att ha konkreta mål och att det man gör känns självklart.

J a g   v i l l   k ä n n a   a t t   n å g o n t i n g   ä r   v i k t i g t . . .

Men jag är lycklig på sommaren.
Jag känner mig lugn och trygg
därför att världen sprudlar av liv!

Kanske är det därför

Kanske känner jag mig mest bara
liten och onödig
bland all denna exploatering
av
.
blommor
.
skratt
.
uteaktiviteter
.
och
.
liv?

Som en fejkad dokusåpa
"Fake it 'till you make it"...

Smile!