Du sjöng naturens sång.
En sång för jordens lyckokraft, ett rus för lustens natt.
Toner som jag giver dig, du tog dem i ditt hjärta
och du sjöng!
Jag fanns där dina tårar föll, jag såg dem landa mot ditt bröst.
Mot berget droppar regnets röst, och längtan blir din tröst.
Du satte dig ner vid ett gammalt träd, du såg dess visdom med beundran.
Toner om alla dagar som
du drömt om fjärran länder.
Lyssna... bäcken porlar än, det är viskningar från dina fäder.
Du satte dig ner för att lyssna
och du sjöng!
Kommentarer
Trackback
