Du sjöng naturens sång.



En sång för jordens lyckokraft, ett rus för lustens natt.

Toner som jag giver dig, du tog dem i ditt hjärta

och du sjöng!

Jag fanns där dina tårar föll, jag såg dem landa mot ditt bröst.

Mot berget droppar regnets röst, och längtan blir din tröst.

Du satte dig ner vid ett gammalt träd, du såg dess visdom med beundran.

Toner om alla dagar som

du drömt om fjärran länder.

Lyssna... bäcken porlar än, det är viskningar från dina fäder.

Du satte dig ner för att lyssna

och du sjöng!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0