Drag mig ur rummets skugga
i lampans ljuskrets in.
Håll mig hårt och försäkra,
att jag är din.
Jag har så sällsamma tankar,
som icke passa här,
så bleka, så otillåtet
väsenlösa begär.

Det är som vore jag utstött
ur det vanligas ring.
Jag ser med främmande ögon
på välbekanta ting.
Söker jag tala som andra,
är det med trevande ord.
Mitt modersmål är regnet
över en dimmig jord.

Det är som vore jag icke
en köttslig människoson
- bara en osäll, en oviss,
oansvarig demon
som vore allt jag bar med mig,
ett skugglikt bagage
som vore min människolikhet
blott camouflage.

Det är som ville jag icke
leva och bo i hus,
men glida med bleka vingar
genom snöigt måneljus,
spöka i parkernas bladfall,
driva i dimmans förvar
...ensam och oåtkomlig
och ogripbar.


ORD SKRIVNA AV: Bertil Malmberg