Det finns så många trevliga människor
sa du och mötte min blick som om du ville understryka någonting i det du sa
samtidigt som mina ögon började att dansa i ren panik för att du skulle kunna läsa någonting i dem
och jag ville fly bort
men samtidigt stanna
som om det du försökte säga
kunde vara ett hot eller någonting annat
som är lite för bra för att vara helt utan någon möjlighet att kunna

skada mig
eller kanske bara någonting vackert som jag skulle kunna förlora
innan det ens har hunnit komma
utan några som helst krav på att vara på ett visst sätt eller inom särskilda ramar
men som en skatt att ta i sina armar

och som ett löfte att ta emot oavsett vem man är

eller vem man väljer att vara

tills det enda som finns kvar är du

och jag.