Man måste våga sattsa mer!
Man måste ge gärnet för att få det man vill ha. Man kan alltid få det man vill ha...
Nästa gång så ska jag våga sattsa mer, jag tänker inte ge upp i första taget.
Jag släpper det nu, går vidare, tar med mig detta tills nästa gång.
Jag vet att jag kan!

Ser du någon som du gillar?
Skulle du vilja veta mer om den här personen, kanske byta telefonnummer?
Gör det!
Du har ingenting att förlora!
Du har allt att vinna och om det inte skulle gå som du hade tänkt så har du gjort ett försök och det är allt som räknas!
Du är bäst! Och du kan bara göra det bästa ifrån dig.
Sattsa! Våga!

Igår träffade jag en människa, någon som fachinerade mig mycket.
Jag blev nyfiken och vi började prata.
Jag blev förvånad över hur lätt det är att prata med vissa människor som man möter, människor som man aldrig har träffat men som det liksom bara funkar med...
Tyvärr så fegade jag mig som vanligt och gick över elden med försiktiga kliv och bara fötter. Jag fattade inte då att det bara gör ännu mer ont att gå långsamt på kol som glöder...


Människor betyder mycket för oss i våra liv, det kan också vara - kanske framför allt vara - människor som vi bara möter för en kort stund. De har någonting att säga, och vi lyssnar. Vi lyssnar och låter oss bli påverkade. De har ett inflytande på oss som personer.
Den här människan som du bara träffar av en slump (?) får dig att inse saker om dig själv som du aldrig tidigare tänkt på.


Är inte livet fantastiskt ändå?