En del säger att livet är en fest. Om livet är en fest, så måste bakfyllan vara grotesk. Med en ångest så stor att du inte ser vart horizontlinjen har sin början, och maten du äter smakar likadant som dagen innan... Huvudvärken undviker man att tala om.

Kanske glömmer vi bort, om än bara för en liten stund, varför vi egentligen lever. Vi blundar, håller för våra öron, och låter ruset bedöva vår sista kontakt med omvärlden. De som fortfarande vill ge världen en chans att förbättras tar några stapplande steg på dansgolvet och tänker lite tyst för dem själva "Konstigt... Det var någonting som pirrade till djupt nere i magroten. Den kännslan har jag ju inte haft sedan jag var barn..."